Dag 22 på Atlanten

Nu börjar det kännas nära! Vi har nu ca 250 nm kvar till land.
Efter tre veckor till havs (med undantag av en natt på Cap Verde) så känns det fantastiskt roligt att få trampa fast mark igen. Att få sova en natt utan vakt och i en båt som ligger still ska bli underbart.
Möjligen låter det som att vi har det besvärligt nu, men så är det absolut inte. Vi förvånas över hur man kan vänja sig vid gunget. Vad man än ska göra i båten så måste alltid en hand ha grepp om något. Det blir ett naturligt sätt att röra sig.

De sista dagarna har seglingen varit knepigare än tidigare p g a varierande vindar. Vinden har pendlat mellan NO och SO och har varierat  mellan 3 m/s och 13 m/s. Squallen har varit många med mycket vind och regn. Sjön är i regel ganska grov vilket gör att man undviker jobb på däck nattetid.

Igår gick mastfästet till styrbords spirbom sönder. Tillsammans med frysen så är det de enda missöden som vi har råkat ut för.

Marinan på Martinique, Le Marin, sägs vara den största i Caribien. Vi får se om de kan reparera spirbomsfästet. Om inte så får den ligga kvar på däck. Frys har vi klarat oss ganska bra utan, men det är absolut en tillgång så vi skall försöka att även få den fixad.

Detta bör vara näst sista natten har vi räknat ut. Vädret är fint med en del moln. Det är varmt i luften. Hur varmt vet vi inte riktigt men gissningsvis drygt 30 gr. I vattnet är det 30,7 gr!!!!!

Maten börjar sina. Bara lite smör kvar. Grönsakerna är i princip slut. Lite potatis och lök finns. Vi har kvar en omgång fisk till middag och några korvar. Vi ska nog klara oss!

Slut för ikväll...