Efter drygt två veckor i Ostia var det dax. Bra akterlig vind från syd o vågor från samma håll var utlovade. Kastade loss med några andra båtar. En vände strax tillbaks efter att ha testat vågorna utanför piren.
Vi kände oss klart nöjda att få lämna hamnen. I och för sig rätt ok men pålandsvindar gjorde att sjöhävningen inne i hamnen blev besvärande. T o m så kraftig att en av våra tampar brast. Hade kunnat slutat illa om vi inte hade säkrat med dubbla tampar.
Vår plan var att lägga båten i en hamn på nordvästra Sardinien. Vädret fick bestämma när och hur vi skulle ta oss dit. Vädret på avresedagen talade om att vi först måste gå norrut mot Cala Ercole o Cala Galera som låg på sydsidan av en halvö 62 nm norr om Ostia. Inte långt från den plats där Costa Concordia gick på grund. Fann rätt snart att det räckte med utrullad genua vilken gav en snittfart om ca 8 knop under de 8 timmar seglingen tog. Vädret under de följande två tre dagarna skulle inte möjliggöra översegling till Korsika varför vi bestämde att stanna åtminstone några nätter.
I Pilot-boken fann vi telefonnummer till några agenter som skötte uthyrning av platser i Cala Galera. En kvinna svarade och välkomnade oss. Gled in mellan pirarmarna strax efter fem. Trots pålandsvind o kraftiga vågor var det helt lugnt i hamnen.
Anna-Carin gick iväg med skeppspapper mm till agenten för registrering o betalning o återkom strax med ett leende. Agenten, som hette Lyz, var en helt förtjusande kvinna med massor av humor som tog emot oss med öppen famn. De följande dagarna guidade Lyz oss runt med sin bil till olika platser, servade med allt vi behövde o mer därtill. Det blev långa luncher under vilka hon berättade om sitt spännande liv. Gift med en amerikansk fd stridspilot hade de seglat runt i flera somrar, bott omväxlande på båten och på sina gårdar i Italien och i USA. Hon var nu själv efter att mannen gått bort. Vi hade fantastiska dagar tillsammans. Detta i kombination med flera andra omständigheter gjorde att vi bestämde oss för att lägga båten kvar i hamnen för vintern.
Kontakt med Lyz vän, portugisen Rubem (Ruben på svenska), som hjälpte till med nya förtöjningslinor och service av vår stora utombordare. Lämnade även en båtnyckel till honom för tillsyn av båten. Packade dingen på fördäck mm mm innan vi lämnade båten tidigare idag (den 13 okt) med vinden tjutande i alla master i hamnen. Lyz skjutsade oss till tågstationen i Obertello o vinkade av. Tog tåget till Livorno o Hotel Grand Duca där vi nu ligger på sängen o skriver detta. Imorgon färja till Bastia varifrån vi flyger hem med Norwegian på lördag.
Känns kul att komma hem till våra barn, vänner o hus!!!!!
Slör med utrullad genua. Tänk att vågor alltid ser så fjuttiga ut på bild
Äpple o Wasa Sportbröd håller sjösjuka borta
Vår rutt
Cala Galera (överst) och Cala Ergole. Vi ligger i Cala Galera vid bryggan näst längst till vänster (stensäkert)
Förtöjda i hamnen
På utflykt med Lyz till en bergsby
Utflykt till Pelicano
Pelicano är ett fantastiskt hotell med "fantastiska" priser. Här kan man nog bara drömma om att ta in. Dagen efter vårt besök stängdes anläggningen (inte pga oss).
Tog en Prosecco o njöt av utsikten.
Snacka om puts på denna båt. Ägaren blev en halvmeter längre av berömmet























































